Jag vet inte om jag vill kräkas eller gråta.
Det är så jävla jobbigt att skriva om alla mord och
se de trasiga människorna som skriker tyst i gathörnen.
Igår kändes det som att jag inte står ut mer
men bara för att jag åker hem så slutar de ju inte att finnas,
så det är ju faktiskt lika bra att stanna kvar.

Advertisements