Vi tar oss in till sist. Från förhandlingsbordet i Havanna har de bjudit in medborgare och civilsamhälle att delta i fredsprocessen. De har bett FN att ordna det hela genom ett forum för att samla in åsikterna. Forum för politiskt deltagande i Bogota, 28 april. Men Ruth och jag har inte någon inbjudan så vi blir motade i dörren, fastän vi är både medborgare och civilsamhälle.

Vi måste gå tillbaka och ställa oss sist i kön och fundera ut en ny strategi. Så får vi tag på en vän från en organisation som är inbjuden att delta. Vi lånar några trycksaker från hans organisation och med dem i famnen glider vi förbi vakterna. Jag ser mig omkring i salen. De stora skyltarna med FN:s emblem. Storbildsskärmarna bakom panelen. Tre kvinnor och sjutton män som trycker på vikten av att komma till rätta med det som utlöste gerillakriget från första början. Ojämlikheten.

Vilken händelse att få vara i Colombia just nu, under fredsförhandlingarna, demonstrationerna, folkkongressen och förhoppningarna! Tänk om det blir fred medan jag är här?

Vi vet inte om fredsförhandlingarna mellan regeringen och FARC-gerillan lyckas den här gången. Om de skulle lyckas så är det fortfarande osäkert om medborgarna vinner så mycket på det. Stora delar av våldet kommer från paramilitära grupper, trots att de officiellt är upplösta sedan flera år tillbaka. Ett fredsavtal lockar utländsk investering till utvinningen av mineraler och olja. Många är rädda för den inverkan det kommer att ha på naturen och arbetsförhållanden. Det tysta våldet på landsbygden kan bli minst lika utbrett som innan.

Men det är något som rör sig. Den rörelse som tagit fart kan inte tryckas tillbaka. Det har hänt mycket redan. Sedan nittiotalet har våldet i huvudstaden Bogota minskat radikalt. Förföljelsen av dem som försvarar de mänskliga rättigheterna, vänsterpolitikerna och journalisterna är fortfarande brutal runt om i landet. Men de senaste två åren har det demokratiska utrymmet för organisationer att verka öppet plötsligt ökat. Det finns ett politiskt intresse för en fredsförhandling. Ar det bara ett satt att blidka massorna med minsta mojliga for att kunna fortsatta med exploateringen? Kanske. Men det finns en våg av människor som mobiliserar kraft och som anvander det har utrymmet for att krava social rattvisa. Förändringen tar tid, kanske stannar den upp igen, men den har rorelsen kommer att vara mycket svar at trycka tillbaka.

P1010926

Advertisements