g

Gatuförsäljarnas fackliga organisering i den informella ekonomin i Bogotá.  Fältstudien är avklarad. Det finns inte ord för hur trött jag är. Och lycklig över de nya kunskaper och vänner jag fått. De senaste månaderna har jag intervjuat ett tjugotal gatuförsäljare, varit med på otaliga möten med deras olika organisationer och tillbringat tid bland vagnarna med avokado och piratfilmer på gatan. Mer om studien här.

3

Det här är Suba. Denna bild har jag tagit från Alcaldía de Suba.

4

Kvarteret Suba Rincón

5

Här har gatan blivit ett torg. Bussarna passerar precis vid försäljarnas fötter.

6

Här säljs allt. Frukt, kepsar, piratfilmer, korv, foppatofflor, fisk, kokain…

7

8

María, en av de jag kommit närmast. För ett tag sedan kom en kvinna och bad henne att ta hand om två fågelungar som en annan person skulle hämta inom en timme. Men han kom inte. Så Maria och maken Chelo har duvorna i en låda under vagnen där de säljer avokado, lime och mamoncillo.

9

Rosely, den andra gatuförsäljerskan jag kommit närmast efter många stunder vid hennes vagn med avokado. Vad mer kan man säga? Se henne helt enkelt i ögonen.

10

Hoover, calle 53. Läs mer om honom här.

11

Många av gatuförsäljarna är fattiga i ordets fulla bemärkelse. Bara nog inkomst till mat för dagen. Ensamma i en stor stad utan några närstående. Utan något alls. Andra tjänar ordentligt med pengar. Många har lämnat den formella arbetsmarknaden eftersom de tjänar mer på gatan. Här är det ingen som skäller ut dem, tvingar dem att arbeta obetalda extratimmar. Gatuförsäljarna är en extremt heterogen grupp. De delar dock detta: deras inkomst är osäker, de har inget lagligt skydd vid arbetsolyckor, ingen sjukpenning och ingen pension.

12

En jobbig sanning. För 27 år sedan var 14% av Colombias formella arbetare fackanslutna. 1986 började folkmordet på facket. 60% av världens mord på fackmedlemmar sker i Colombia, fastän Colombias fackmedlemmar bara utgör 0,0002% av världens totala fackmedlemmar. Var tredje dag mördas en fackmedlem i Colombia. Idag är bara 3,9% av Colombias arbetare fackanslutna. På sätt och vis är det lättare att organisera sig som informella arbetare där man inte är lika förföljda.

13

Kvarteret Suba centro. Särskilt på eftermiddagarna blir brofästena ett hav av varor och gälla röster som ropar ut extrapriset på strumpor och piercingar.

14

Jose har en vagn med tuggummin och cigarreter och sitter här från morgon till kväll alla dagar i veckan. Han har jobbat här i 19 år men vill inte vara med i något fackförbund. “Man får ju ingenting konkret av dem. Inga kläder, ingen matkasse. Så vad ska det vara bra för?”

15

Gatuförsäljarna i kvarteret Suba Lisboa har precis startat en organisation. Initiativet kommer dock inte från dem själva utan från Mariam (till höger) och studenter från Universidad Nacional tillsammans med borgmästaren. Men de tycker att det är en bra idé. Att det är bra att någon stöttar. “Vi gatuförsäljare samarbetar inte. Det ligger i själva arbetets natur. De andra är mina konkurrenter. Men tillsammans kan vi nog uppnå en del bra saker.”

16

Gatuförsäljarna i Suba Rincón har haft en förening i femton år. Vid en workshop som hålls av Universidad Nacional skriver alla på en lapp vad de är rädda för.

17

Nästan alla svarar att de är rädda för att bli sjuka och inte kunna arbeta, att de är rädda för att bli gamla eftersom de inte har någon pension och rädda att inte komma hem med tillräckligt med pengar till familjen vid dagens slut.

19

Gerardo är ofrivillig ledare för organisationen i Rincón. Han är egentligen trött på det för ledaren måste göra allt själv. Just nu handlar många möten om att läsa upp brev och dekret från borgmästaren. Kanske lyckas de få permanent tillstånd att arbeta som gatuförsäljare. Om de blir av med risken att hela tiden attackeras av polisen, kanske de kan gå vidare och jobba mot större mål, säger Gerardo. Till exempel dagis för barnen så att de inte måste vara med på gatan.

21

Ledarna för kommittéerna från Bogotás alla stadsdelar. Närmast Carlos från Engativá.

20

Manchola och Pedro Luis har vigt sina yrkesliv åt gatuförsäljarna. De är dock inte gatuförsäljare själva. Manchola är advokat och Pedro Luis sociolog. De är representanter för distriktskommittén och för det nationella fackförbundet för informella arbetare.

22

Möte mellan gatuförsäljarna från Suba och den lokala borgmästaren. Hon har just fyllt 32 så det sitter fortfarande balonger i taket på hennes kontor.

Totalt verkar det finnas 100 000 gatuförsäljare i Bogotá och de blir hela tiden fler. . Bara en av Bogotás stadsdelar saknar gatuförsäljare. Men det är för att den är ett berg där ingen bor. Jag har tonvis med material att analysera nu. Förhoppningsvis blir det till en uppsats i maj. Då får ni höra mer om resultatet.

Advertisements