Det börjar sprida sig över världen att peruansk mat är något alldeles extra. Smakerna är intensiva och variationen enorm ifrån Amazonas djungel, Andernas berg och Stilla havets kust. Idag hade vi personaldag på matfestivalen Mistura. Ett jätteområde fyllt med matstånd, en marknad med quínoa, sötpotatismjöl och honung direkt från odlare och producenter. De som har upplevt Skövde matfestival kan multiplicera ytan med åtminstone femtio, byta ut bondens marknad mot en exotisk fest och öltältet mot ett område stort Stockholm central.
Festivalen är dyr och de flesta Limabor har inte råd med varken inträde eller matkuponger. Det gör den tvivelaktig odemokratisk i mina ögon. Men mat är inte bara mat här, fick jag förklarat för mig idag. Maten enar Perus befolkning. Inbördeskriget lämnade efter sig misstro mellan grannar, Amazonasborna ser ner på de andinska folken och Limaborna ser ner på alla, landet har åttio olika språk… Det finns dock en gemensam nämnare: de flesta delar stoltheten över den peruanska maten.

IMG_20140912_183641

Ceviche, fisk som blir fullt tillagad bara genom att ligga i limesaft, har hela fyra accepterade stavningar. Ceviche, cebiche, seviche och sebiche. Här serveras den med mina favoriter: sötpotatis, majskolv, rostad majs och chilli.

IMG_20140912_183151

Naturligtvis kan man äta marsvin. Detta fint illustrerat med ett gosedjur intill köttbitarna. (Jag tycker egentligen att det är ganska gott. Det smakar örter eftersom marsvinen äter en massa nyttigheter innan de hamnar på tallriken.)

IMG_20140912_174320

Suspiro limeño – kanske man kan översätta det till Lima-viskning. En botten av manjar blanco (dulce de leche) täckt med maräng. Mina superlativer räcker inte till.

IMG_20140912_173858

Jag fick cremolada med jordgubbssmak – ungefär som riven is smaksatt med någon av alla de frukter som finns i Peru.

IMG_20140912_161026

Efteråt passade jag på att beundra havet i solljuset och alla människor som var lika glada som jag över att solen äntligen visar sig.

Advertisements